-

publicerat i Allmänt;

4 november jag tillbringade hela kvällen med han. Dagen efter kom han hit och dagen efter igen. 12 november åkte jag för första gången till han i karlskoga. Vi gick från busstationen ända hem till han och jag kommer ihåg hur långt jag tyckte att det var, och även fast det var en halv timme kvar sa han " det är inte långt kvar ca fem minuter " Vi satte oss i soffan kollade runt på facebook och han gick in och kollade sin logg, han pilen vid sitt förhållande då han hade ett " bög-förhållande " och sa till mig " ska jag byta? " det var då vi verkligen officiellt blev tillsammans. Sen bara rullade det på. Vissligen var det jag som fick komma till han, men jag visste att det fanns ingenting och tro på. För redan innan hade han fått mig sluta hoppas och tro på att han skulle komma hit. Och självklart blev det så i vårat förhållande också. Men just då tänkte jag inte alls på det. Jag älskade han och gjorde självklart allt. Just då kände jag mig älskad, att det var någon som tog mig som den jag var. Som faktiskt var ganska lik mig ändå. Lik men ändå så olik. Vi hade så kul, även fast vi nästan alltid hade små bråk som ändå var lite roliga. Minns han ens den där gången han istortsätt lämnade mig ute på gatan? Då han tog förgivet att jag skulle få komma in hos någon jag ens inte känner. Och hur han en timme senare hämtar mig vid järnvägen. Jag kommer ihåg sättet han pratade med mig som att jag vore som " en av alla andra " precis som hans ex. Att jag inte skulle kunna ta han för den han är. Men där hade han fel, jag kände mer och mer hur han mer och mer blev sig själv. Jag kanske trotsallt inte var som alla andra? Det kom en dag då han fullstädigt ignorerade mig, senare under dagen fick jag reda av Sanna att han låg sjukhus. Att han knappt kunde se något, jag snackade lite granna med hans bror över facebook men inte mycket mer än det. Jag var så himla otrolig, jag låg i sängen och grät i evigheter. Senare på kvällen såg han lite igen, han drog ut i från sjukhuset. Det första han gjorde var att supa sig full. Den kvällen pratade jag med honom i telefon, det var den första gången han verkligen kunde prata med mig. Han vågade berätta allting som han inte gjorde när han var nykter. Det var den enda gången jag hörde honom gråta. Julafton närmade sig och någon dag innan sov han här. Han fick sin julklapp ( en parfym ) men vad fick jag? Jo känna hans närhet en natt. Jag fick inget sakligt som jag skulle kunna minnas honom av. Utan jag fick istället kärlek, närhet och minnen. Får jag en evig minnes förlust så har jag bilder att minnas han på. Kommer inte minnas att det är just han, men kommer se kärleken. Nyår fick jag inte fira med han, men jag fick höra han säga " Gott nytt år älskling, jag älskar dig mest av allt " på tolv slaget. Det var då det betydde. 4 januari - helt nytt år, året vi skulle dela tillsammans. 4 januari han fyllde 17 år. Jag åkte självklart dit. Han och Fredrik mötte upp mig på stationen och vi gick runt på stan så Tim fick spendera sina pengar. Vi åt även på kina resturang innan vi drog oss hemåt. Vi kom hem som vanligt satte han sig vid datorn och spelade. Han träffa två kompisar på en cigg som sedan följde med in ett tag. Han skulle ut och träffa David för att ge pengar till han. Vilket slutade med att jag ville ha mat och dom skulle åka iväg och köpa. Efter en timme får jag ett sms där det står att han ska beställa. Redan då var jag irriterad eftersom jag vet att det inte tar så lång tid. Efter två timmar var han fortfarande inte hemma. Jag skrev godnatt. Fick inget svar, inte heller på dom två sms jag skickade efter åt. Vid halv två på natten var jag trött på detta, han skrev " stanna jag kommer snart " då var det redan för sent. Jag hade gått ut, i karlskoga, ingen plats jag kände till speciellt mycket, halv två på natten. Jag gick och gick. Han bad mig inte att gå hem, han bad mig att gå åt andra hållet. 14 år - 15 cm klackskor - halv två på natten - mitt i ett ställe man knappt känner till. Jag gick på E18 korsade E18 gick i skogen, gick över järnvägen. Gick fram och tillbaka. Han snackade med Sanna och inte med mig. Han ringde inte mig och frågade vart jag var. Han frågade Sanna vart jag var. Klockan tre på natten kommer han och David och hämtar mig på mc. Då hade jag vart ute och gått i en och en halv timme i ett okänt ställe. Vi åkte till statiol och träffade lite folk, jag hade tråkigt men inte han och för han var jag som bort glömd. Vid fem tiden på morgonen var vi hemma hos han igen. Vi små bråkade. Jag var ledsen vi pratade och han sa " jag kommer alltid finnas här när du vill snacka med mig ". Vi såg på film och myste lite. Han gjorde allting bättre. För stunden. 5 januari vid 7-8 tiden på morgonen då han fick mig och le och skratta så himla mycket. Han och hans idéer alltså. Vid nio på morgonen somnade han. Jag lät han sova, jag tyckte han var värd det. Så jag gick ner för att se på film. När filmen var slut gick jag upp till han. Kollade på han hur han sött låg där och sov. Han var inne på facebook och jag passade på att kolla hans meddelanden. Det var då chocken kom fram. När jag såg vad han hade skrivit till en massa tjejer. " snygg - fin du är - söt - nej jag har inte tjej. - mitt hjärta stannade till för stunden. Det slutade med att jag var enormt äcklad och inte visste vad jag skulle göra. Jag ville så gärna gå där ifrån, men jag ville även veta varför. Jag ringde Sanna och snackade med henne. Hon sa åt mig att jag skulle väcka han för att snacka med han. Jag lyssnade på henne. Jag buttade på han och sa " Tim vi måste snacka. " Jag minns det så otroligt väl. Jag satte mig på golvet, och frågade varför han hade skrivit till en massa han svar var " ingenting är seriöst " jag frågade varför han ens då hade skrivit det, och han sa att han inte visste varför. Jag pratade på en massa och jag fick istortsett bara det kalla svaret " mm " tillslut fick jag ur mig " har du ingenting att säga om saken? annars kan jag lika gärna gå? " han sa ingenting. Jag tog min väska och gick. När jag hade stängt dörren fick jag ett sms där det stod " Jag älskar dig, på facebook tar jag ingenting seriöst i stortsett. " Mer hördes vi inte av den dagen. Dagen efter tog han bort mig som vän på facebook och jag ringde och frågade varför. Han sa att det var någon hämd eller för att retas. Efter det började han även ignorera mig. Och det var på så sätt han tog sig själv närmre slutet. Tisdagen sista dagen på lovet. Jag och Sanna gick upp vid sex för att ta kvart över sju bussen till Karlskoga. Slutade med att vi träffade Pontus & Tim. Dom skulle och käka så vi hängde med. Det enda jag och Tim gjorde var att tjaffsa. Senare drog vi hem till Tim och gjorde inte alls mycket, vi tjaffsade som vanligt. Medans Sanna och Pontus satt i köket och lyssnade på oss och inte fattade hur vi orkade. Och Fredrik satt bara och lyssnade på oss. Tiden gick, Tims farmor kom och hämtade mig och Sanna för att vi var tvungen att åka iväg till stationen. Det var bakom din farmors bil jag fick min absolut sista kyss. Men det visste jag inte då. Han fortsätte ignorera mig. Han sa även att han inte hade sms. Men det hade han visst. Jag lånade en klasskompis mobil och smsade han. Självklart att han svarar. Efter ett tag orkade jag inget mer och fick till sluta skicka ett sms där det stod " det är slut " jag vet hur barnsligt det är att göra slut på sms, men vad skulle jag göra? Han svarade inte när jag ringde och visste om att jag inte skulle få träffa han. Jag fick ett sms där det stod " jag var verkligen kär i dig, men att du kollade igenom min facebook var respektlöst " Jag undrar egentligen var som var respektlöst, av mig att kolla igenom hans facebook eller av han att skriva som han gjorde till massa tjejer. Jag vet iallafall själv vad jag tycker. Och för första gången i mitt liv så vet jag själv vilken situation jag är i. Jag vet själv om att jag är värd bättre. Och just nu är det mina vänner som får mig att må så bra, hockeyn får mig från botten till toppen. Bara bilder på saker som betyder mycket får mig att må bättre. Jag vet trotsallt vad för situation jag är i. Det som får mig på sämre tankar är att jag vet att det var mammas pengar som jag slösade på en idiot för att få han lycklig. Att bara kolla hans facebook får allting till ett helvete. Men jag vill tänka på det posetiva. Mina vänner. Min familj. Ja saker som gör mig lycklig.

Kommentera inlägget här :